Roligt att sa manga orkar lasa min blogg och skriva svar! Jag ar tillbaka igen pa Casa Guatemala efter en veckas semester. Det vanliga ar alltsa att alla volontarer jobbar 3 veckor (ALLA dagar) och sedan har vi en vecka ledigt.
Pa min lediga vecka akte vi tillsammans med Barbara, Danielle, Nuria och Julia till Antigua tre dagar och sedan till Lago Atitlan. I Antigua vandrade vi upp for vulkanen Pacaya, var man kan se rinnande lava upp pa toppen, en av de fa vulkaner i varlden som ar aktiv men som man anda kan ga upp pa, vi stod ca 10 m fran brinnande lava. Lago Atitlan ar en stor sjo i sydvastra Guatemala pa 1500 m hojd omringad av berg och vulkaner, jatte-vackert omrade. Vi bodde pa en liten ort som heter San Pedro. Vi besokte aven Chichicastenango, en by dar de har en stor marknad, jag kopte en hel massa grejer for mycket lite pengar.. Tyvarr regnade det sa gott som varje dag pga regnperioden just nu, men annors var veckan lyckad. Vi tog det ganska lugnt, vilket jag behovde efter jobbperioden pa Casa Guatemala, det var ganska skont att sova pa morgonen lite langre an till kl 5..
Sedan tillbaka till Casa Guatemala. Borjar sa smaningom vanja mig vid livet har ute i ¨djungeln, utan varmvatten, lite eller ingen el, enkel mat (huvudsakligen ris, bonor och tortilla), apor i traden, massor med stora och sma krak overallt.... Tiden gar otroligt snabbt, dagarna bara rinner ivag. Mest jobbar man ju med barnen hela tiden och det kanns som man inte hinner gora sa mycket annat. Flera nya volontarer har kommit sa det finns alltid nagon att prata med, vi ar ett blandat gang av manskor i olika aldrar fran hela varlden, sa den tid vi har ledig anvander vi oftast till att lagga oss i en hangmatta och dricka kaffe och snacka med varandra. Jag har aven borjat simma regelbundet, vilket betyder att jag forsoker simma varje dag, vi simmar till en liten by som heter Brisas, tar ca 35 min dit och tilbaka! Annan form av motion ar ganska svar pga hettan eller pga att det inte finns nagon utrustning/utrymme att gora det.
Jag borjar sa smanigom lara kanna flickorna battre och battre i min grupp. En del ar jobbigare an andra, och det ar tungt att hela tiden fa dem att lyda och att gora de de ska gora, men kanns betydligt battre och lattare for mig nu an den forsta veckan. Dagarna ar langa, bade for oss och for dem. Vi har fatt en till volontar i var grupp, Paola fran Spanien som ar jatte-trevlig. Denna vecka ar Caroline ledig sa jobbar tillsammans med Paola och vara 14 flickor. Igar visade jag dem lite gymnastikovningar och idag da jag kom in i flickornas sovrum pa eftermiddagen ovade de ivrigt huvudstaende...
Tyvarr har jag inte sa bra mojligheter att uppdatera denna blogg eller skriva e-post, den enda datorn vi hade ar sonder just nu. Som orientador kan jag vanligtvis aka till Rio Dulce bara en gang per vecka, sa just nu har jag bara internet en gang i veckan, och da jag aker in till byn har jag en hel del andra saker som jag ocksa vill hinna gora. Men hoppeligen far vi datorn och fungera igen snart.
Hasta luego!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar